Olika former av värdepapper
Räntebärande värdepapper
Ett räntebärande värdepapper är enkelt uttryckt ett skuldebrev som det
går att handla med. Räntebärande värdepapper brukar vanligen delas upp i
korta värdepapper, med en löptid på max ett år, vilka ofta kallas
penningmarknadsinstrument, respektive långa, med en löptid överstigande ett
år, som ofta kallas långa obligationer.
Obligationer har ofta fast ränta, dvs. räntesatsen är densamma under
obligationens hela löptid. Det innebär att om ränteläget förändras under
obligationens löptid, så kommer obligationens pris (kurs) att förändras. En
räntesänkning betyder att priset på obligationen höjs, medan en räntehöjning
leder till att priset på obligationen sjunker.
Det finns obligationer som löper utan ränta, så kallade nollkupongs-
obligationer. De säljs ofta till en lägre kurs än det nominella (tryckta)
belopp som formellt anges på obligationen, eftersom all avkastning samlas
upp under löptiden och betalas ut när obligationen förfaller.
Aktier (riskkapital)
En aktie är en andel i ett aktiebolag och innebär att man är delägare i
detta bolag. Det finns aktier som inte handlas på en marknad, men ofta
handlas aktier på olika börser. Med aktiens värde avses då priset som gäller
på börsen, dvs. vad någon är villig att betala för aktien.
En aktieägare är inte ansvarig för de skulder som bolaget tar upp. Därför
kan en aktieägare inte förlora mer än sitt insatta kapital, dvs. aktien blir
värdelös. Om bolaget går i konkurs kan visserligen aktieägarna få en viss
utdelning i denna, men eftersom aktieägarna inte får utdelning förrän alla
andra fordringsägare fått betalt, är detta inte särskilt troligt. Bland
annat därför kallas aktiekapital ofta för riskkapital.
Emissioner
Ibland kan ett aktiebolag behöva ändra sin ”kapitalstruktur” eller enkelt
uttryckt relationen mellan aktiekapitalet och lånat kapital. Det går att
minska aktiekapitalet genom att bolaget återköper aktier genom erbjudanden
till samtliga aktieägare eller köp på börsen. Ett bolag kan även ”inlösa”
aktier som det har gett ut. Mer vanligt är dock att bolaget behöver nytt
kapital för att t.ex. satsa på en ny produkt eller marknad eller för att
köpa ett annat företag.
När ett aktiebolag ska genomföra en nyemission eller notera sina aktier
på en börs ska normalt ett prospekt upprättas. Detta ska ge den som vill
investera i bolagets aktier information nog att bedöma om man vill genomföra
investeringen och ska i Sverige godkännas av Finansinspektionen. Det finns
regler om vad prospekt ska innehålla, t.ex. en presentation av bolaget och
dess ledning, årsredovisningar för ett antal år tillbaks i tiden och
prognoser för bolagets framtida resultat. Vid en nyemission erbjuds bolagets
nuvarande aktieägare att teckna ett antal nya aktier, normalt beroende av
det antal aktier som du redan har i bolaget, till ett bestämt pris,
emissionskursen. Denna kurs bestäms av bolaget och ligger ofta något under
rådande börskurs. Som aktieägare i ett bolag som gör en nyemission får du
teckningsrätter. Om du inte vill teckna nya aktier, kan du sälja
teckningsrätterna så länge de gäller.
Ett aktiebolag kan också välja att öka sitt aktiekapital genom att föra
över andra slag av eget kapital till aktiekapitalet, eller genom att skriva
upp värdet av andra tillgångar. Detta kallas för fondemission. Här tillförs
inte något nytt kapital till bolaget, utan detta är en ren
bokföringstransaktion. Skälet till att bolaget gör en fondemission är
normalt att man vill öka bolagets formella aktiekapital, vilket kan ha
betydelse för bolagets kreditvärdighet. Som aktieägare i ett bolag som gör
en fondemission får du fondaktiebevis. Även dessa går normalt att sälja.
Ditt aktieinnehav i bolaget är värt lika mycket som tidigare, eftersom du å
ena sidan har fått flera aktier men å andra sidan kursen på dessa normalt är
lägre än tidigare.
Om du har en aktiedepå är det normalt så att din värdepappersinstitut
kommer att för din räkning delta i emissionerna, och i vissa fall även köpa
in eventuella teckningsrätter/fondaktiebevis som saknas för att du ska kunna
fullt ut delta i emissionerna. Det är viktigt att du kontrollerar vad som
gäller hos ditt värdepappersinstitut. Om du inte vill delta måste du kanske
själv anmäla detta.
Split
En split av aktier påminner om en fondemission, genom att en befintlig aktie
delas upp i flera. Ditt aktieinnehav är fortfarande värt lika mycket som
tidigare, eftersom du å ena sidan har fler aktier men å andra sidan kursen
är lägre. Däremot har i detta fall bolagets aktiekapital inte ökats. Skälet
till att bolaget utför en split är vanligen att man vill sänka börskursen
till en lägre nivå. Det kan även förekomma att aktiebolag gör en omvänd
split. Detta innebär att bolagets aktieantal minskar. I detta fall ökar dock
normalt kursen, så återigen förändras inte värdet på aktieägarens innehav.
Derivat
Att handla med derivat kräver mycket större kunskaper än att handla med
”vanliga” värdepapper som aktier, obligationer etc. Du bör inte överväga att
investera i derivat om du inte känner dig övertygad om att du har
tillräckliga kunskaper för att kunna avgöra vilket risktagande investeringen
innebär.
Du måste också vara medveten om att värdet på ett derivat kan ändras
mycket snabbare än på ”vanliga” värdepapper. Om du har investerat i ett
derivat som kräver att du ställer säkerheter, t.ex. terminer, utfärdade
optioner, förändras ditt säkerhetssaldo varje dag och du måste hela tiden
vara beredd att skjuta till nya säkerheter om behov uppstår. Detta kräver
att du dagligen bevakar din investering.
Handeln med derivat är huvudsakligen en handel med risker. Vissa personer
vill ta en risk, vissa vill skydda sig för en risk. Man kan jämföra med ett
försäkringsbolag, som tar på sig risker, t.ex. att ditt hus brinner ned, och
dig som husägare, som vill försäkra dig mot de ekonomiska konsekvenserna av
att huset brinner ned. För detta betalar du en premie till
försäkringsbolaget (vare sig huset brinner eller inte), och
försäkringsbolaget betalar dig pengar, om ditt hus skulle brinna ner. På
värdepappersmarknaden är de vanligaste risk- eller försäkringsprodukterna –
beroende på vilken sida av affären man står - optioner och terminer. Den
underliggande produkten (ordet derivat kan förstås som ”härlett av någonting
underliggande”) är ofta en aktie eller en obligation, men kan även vara
andra värdepapper eller produkter.
Ska du handla med derivat, måste du underteckna särskilda avtal just för
detta. Det räcker alltså inte med vad som krävs för ”vanlig”
värdepappershandel. Ditt värdepappersinstitut måste också särskilt upplysa
dig om riskerna med derivathandel.
Återigen, investerar du i derivat, gör helt klart för dig vilken risk du
har handlat upp. Har du tagit risk eller gjort dig av med risk? Om du gjort
dig av med risk, är din förlustrisk begränsad. Har du tagit på dig risk, kan
i vissa fall din förlust bli bokstavligt talat obegränsad.
Konvertibler
En konvertibel är en mellanform mellan en aktie och en obligation. Som
för nästan alla värdepapper är det fråga om ett bolag som vill låna pengar
men som inte vill ta ett vanligt banklån. Den som placerar i en konvertibel
får ett skuldebrev med en viss löptid och med en viss ränta. Det är i
princip en obligation, som inte har någon säkerhet, men placeraren får också
en rättighet att byta (konvertera) denna obligation mot aktier i bolaget
till en bestämd aktiekurs under en bestämd tidsperiod.
Strukturerade produkter
Under senare år har ett stort antal sparprodukter presenterats, som
innehåller två eller flera olika delar. De utfärdas ofta av
värdepappersinstitut och kallas vanligen för strukturerade produkter.
Strukturerade produkter är således en samlingsbenämning för olika produkter.
När man generellt talar om strukturerade produkter menas oftast olika former
av indexobligationer, varav den vanligaste formen är aktieindexobligationer.
Indexobligation
En indexobligation beskrivs ofta såsom bestående av en obligation och en
option. En annan, mer korrekt, beskrivning är att indexobligationen är en
obligation med variabel kupong. Kupongens storlek är beroende på
utvecklingen av en annan tillgångs prisutveckling, ett exempel på en sådan
tillgång kan vara aktier, aktieindex eller fonder. Indexobligationernas
nominella belopp är fast och skall återbetalas vid löptidens utgång
(”obligationsdelen”). På så vis har indexobligationen en begränsad
förlustrisk jämfört med t.ex. aktier och investeringsfonder. Ersättningen
som investeraren får på återbetalningsdagen (”kupongen”) beräknas utifrån
utvecklingen i ett finansiellt index eller en korg av värdepapper. Indexet
eller korgen kan bestå av aktier, obligationer, valutor eller andra
tillgångar som handlas på de finansiella marknaderna. Indexobligationer kan
ha olika benämningar som aktieindexobligationer, SPAX, aktieobligationer,
kreditkorgsobligationer, räntekorgsobligationer, valutakorgsobligationer
osv. beroende på vilket underliggande tillgångsslag som bestämmer
obligationens avkastning. När man talar om indexobligationer så benämns
dessa oftast också som kapitalgaranterade eller kapitalskyddade produkter.
Med dessa begrepp avses att beskriva, som ovan nämnts, att oavsett om
produktens avkastning, ”kupong”, utvecklas negativt så återbetalas det
nominella beloppet, dvs. vanligtvis detsamma som investeringsbeloppet. Det
som inte återbetalas är en eventuell erlagd överkurs.
Omvänd konvertibel
Andra former av strukturerade produkter är omvända konvertibler. En omvänd
konvertibel är ett mellanting mellan en ränte- och en aktieplacering. Den
omvända konvertibeln är knuten till en eller flera underliggande aktier
eller index. Denna placering ger en ränta (fast, garanterad avkastning) . Om
de underliggande aktierna eller index utvecklas positivt återbetalas det
placerade beloppet plus den fasta avkastningen. Om de underliggande aktierna
eller index däremot skulle falla, finns det en risk att man i stället för
det placerade beloppet får en eller fler aktier som ingår i den omvända
konvertibeln.
Hävstångscertifikat
En annan form av strukturerad produkt är så kallade hävstångscertifikat,
vilka ofta kallas enbart certifikat. Certifikatet fungerar som en option.
Investeraren får möjlighet till en hög avkastning samtidigt som investeraren
kan riskera att förlora hela investeringsbeloppet.
Många variationer
Det finns ett stort antal olika indexobligationer och andra strukturerade
produkter, som kan vara knutna till olika index, t.ex. avseende Japan eller
Östeuropa. Strukturerade produkter kan även ha sin avkastning knuten till en
eller flera specifika aktier, råvaror eller annat. De kan även vara
uppbyggda på olika sätt, t.ex. att det nominella beloppet (vanligtvis det
investerade beloppet) återbetalas respektive inte återbetalas. Eftersom de
ofta är skräddarsydda av det värdepappersinstitut som säljer dem är det
viktigt att du sätter dig in i hur produkten fungerar innan du bestämmer dig
för att investera. Indexobligationer och andra strukturerade produkter är
ibland noterade på en börs. Handeln kan ibland vara beroende av att den som
initialt säljer produkten ställer ut köp- eller säljkurser. Det innebär att
risken kan vara större för att du inte kan sälja en strukturerad produkt än
om du köper vissa andra värdepapper. Kom också ihåg att du har en
motpartsrisk på den som gett ut obligationen i ”paketet” – det kan vara
någon annan än det värdepappersinstitut som säljer produkten.
Fördelar och nackdelar
Fördelen med vissa strukturerade produkter är att de ofta ger investeraren
tillbaka hela (eller åtminstone största delen) av sitt insatta kapital, dvs.
det nominella beloppet, oberoende av utvecklingen på de aktier, den korg av
aktier eller annat som optionen relaterar till. Avkastningsmomentet, dvs.
kupongen, i sin tur gör det möjligt att delta i eventuell kursuppgång på den
marknad som kupongen är knuten till. Men kom ihåg att priset för detta skydd
respektive möjligheten att delta i en kursuppgång består i olika slags
avgifter. Avgifterna kan vara såväl direkta, när du köper produkten, som
indirekta. Exempelvis tar den som ställt ut optionen och den som ”byggt”
produkten ut avgifter som är inbakade i priset.
Läs mer om hur man handlar med värdepapper.
Källa: Konsumenternas Bank- & Finansbyrå
Sök på attKunna:
|