Hyra och leasa
Det är speciellt viktigt att du läser hyresavtalet noga när du hyr
eller leasar saker, eftersom det inte finns några särskilda
konsumentskyddsregler för detta.
Uthyrning förekommer i många branscher. Biluthyrning är ett exempel. Även
i en del kapitalvarubranscher (TV, video) och i maskinhandeln
(golvslipmaskiner, byggutrustning, jordfräs) förekommer uthyrning.
Att hyra saker
För hyresavtal om lösa saker finns det ingen tvingande lagstiftning,
vilket innebär att det inte finns någon särskild lag som bestämmer vad som
ska stå i hyresavtalet; vilka villkor som måste finnas eller inte får finnas
där. Hyresavtal faller under avtalslagen och avtalsvillkorslagen. Skulle ett
avtalsvillkor vara oskäligt kan det jämkas vid en prövning i Allmänna
reklamationsnämnden, ARN, eller i tingsrätten.
Hyrestid
Vanligen står hyrestiden i avtalet. Ibland innehåller avtalet då även en
bestämmelse som säger att du måste betala en extra avgift om du avbryter
hyresperioden i förtid. Avgiften ska vara skälig. Har ni inte kommit överens
om en bestämd hyrestid gäller avtalet till dess att du eller uthyraren säger
upp det.
Ansvar för skador
En viktig del av avtalet är vem som ansvarar för skador på det som hyrs.
Utgångspunkten är att uthyraren, som äger saken, är ansvarig för uppkomna
fel och vid olyckshändelser, även när själva saken (exempelvis en tv eller
video) står hemma hos dig. Du kan bara bli ansvarig om skadan beror på att
du själv har varit oaktsam. Om tv-apparaten du har hyrt skulle skadas i en
brand i din lägenhet, är du inte ansvarig för skadorna, under förutsättning
att branden uppkommit av en olyckshändelse.
Läs avtalet noga!
I vissa avtal kräver uthyraren att du tar en hemförsäkring som täcker
skador på varan. Om du till exempel hyr bil eller släp förekommer mycket
höga självrisker som du enligt avtalet är skyldig att betala vid stöld eller
självförvållad skada (exempelvis om du orsakat en krock). Om du betalar en
särskild avgift, en tilläggsförsäkring, kan du minska självrisken.
Om avtalet går ut på att du efter uthyrningsperioden ska bli ägare till
varan, kan det i vissa fall betraktas som ett kreditköp. I sådana fall
gäller konsumentkreditlagen.
Att leasa
Leasing är en blandform av kreditköp och långtidshyra. Upplägget är som
ett avbetalningsköp, men juridiskt betraktas det som hyra (finansiell
leasing). Du äger alltså inte varan, utan förutsätts lämna tillbaka den när
hyrestiden har gått ut.
Leasingavtal, som är vanliga i näringslivet, förekommer i begränsad
omfattning i vanliga konsumentavtal. Under 1980-talet var det vanligt att
bilar leasades ut till privatpersoner, men de konsumentproblem som
uppenbarades då har efter hand gjort privatleasing-avtalen sällsynta.
Avtalsformen gör det svårt för konsumenten att överblicka kostnaderna, som
ofta blir väldigt höga.
Eftersom leasingen juridiskt sett inte är en kredit, betalar du ingen
ränta till leasingfirman. Du betalar i stället hyra för det du leasar. Till
skillnad från skuldräntan är hyran inte avdragsgill, vilket innebär att du
inte får göra avdrag på skatten, som du får göra för räntor som du betalar
på ett lån.
Restvärde
När avtalstiden har gått ut lämnar du tillbaka bilen, eller löser ut den
för det så kallade restvärdet. Restvärdet är den summa som leasinggivaren
har bestämt ska återstå att betala då leasingavtalet upphör. Det är ofta ett
annat värde än bilens egentliga marknadsvärde. Även om du lämnar tillbaka
bilen är det du som ansvarar för mellanskillnaden mellan restvärdet
(=restskuld) i kontraktet och bilens verkliga marknadsvärde.
Exempel: Din leasingbil har enligt leasingkontraktet ett restvärde
på 50.000 kr, men det verkliga marknadsvärdet är bara 20.000 kr. För att
lösa ut bilen får du betala 50.000 kr till finansbolaget. Lämnar du igen
bilen, får du betala mellanskillnaden - 30.000 kr.
Källa: Konsumentverket 2007-09-12
Sök på attKunna:
| 
