Reklamidentifiering
All marknadsföring ska utformas så att det tydligt framgår att det är
marknadsföring. Det ska också tydligt framgå vem som svarar för
marknadsföringen.
En grundläggande princip är att det av en marknadsföringsåtgärd ska
framgå att det är fråga om reklam; kravet på reklamidentifiering. En
kommersiell annons får till exempel inte presenteras på ett sådant sätt att
den uppfattas som redaktionell text, och ett reklamblad får inte se ut som
en tidning. Direktreklamförsändelser ska med lätthet kunna skiljas från
försändelser med annan information. Redan av ytterkuvertet ska det framgå
att försändelsen innehåller reklam.
En annan grundläggande princip är att det av marknadsföringen ska framgå
vem som är ansvarig för den, en så kallad sändarangivelse. Syftet med detta
krav är att mottagaren av ett reklambudskap lätt ska kunna identifiera den
som står bakom budskapet och därmed också kunna nå denne.
I marknadsföringslagen finns inget uttryckligt krav på adressangivelse.
Sådana regler finns dock i lagen om tillfällig försäljning (SFS 1990:1183)
och i distans- och hemförsäljningslagen (SFS 2005:59). I andra sammanhang
kan kravet på adressangivelse följa av kravet på att all marknadsföring ska
stämma överens med god marknadsföringssed eller att uppgifter är av särskild
betydelse från konsumentsynpunkt. Förbud respektive åläggande kan då
meddelas med stöd av generalklausulen i 4 § marknadsföringslagen.
Överträdelse av 5 § kan medföra skyldighet att betala
marknadsstörningsavgift.
Källa: Konsumentverket 2007-09-14
Sök på attKunna:
| 
