Sparande, Sparformer

Under senare år har vi sett en stor ökning av antalet sparformer som erbjuds sparkunderna. Detta innebär att möjligheterna att finna sparformer som passar var och ens särskilda behov också ökat. Risken att göra mindre lyckade val har med det ökade utbudet tyvärr också ökat.

Alla sparformer har sina för- och nackdelar beroende på spararens behov. En sparform som lämpar sig för den som sparar för att ha till ålderdomen lämpar sig troligen mindre bra för den som sparar för att nästa år köpa en ny bil. Att känna till skillnaden mellan marknadens olika sparformer och i vilka situationer de är bäst lämpade är därför viktigt.
 

Se över ditt sparande

Ett gott råd är även att man med jämna mellanrum ser över sitt sparande. De egna ekonomiska förutsättningarna förändras över tiden och dessutom tillkommer det ständigt nya sparformer. Det kan därför vara klokt att besöka banken t.ex. en gång om året för en genomgång av privatekonomin där sparandet utgör en viktig del. Det bör dock hållas i minnet att alla placeringsråd som lämnas endast är just råd. Det är spararen själv som beslutar och därmed tar det fulla ansvaret för den placering som görs.
 

Olika sparformer

Sparformerna kan man grovt dela in i räntebärande placeringar och aktieplaceringar.
 

Räntebärande placeringar

En räntebärande placering är vanligtvis förknippad med en låg risk och är ett bra alternativ för den som vill minimera risken att sparkapitalet minskar i värde. En räntebärande placering är därför att föredra vid ett kortsiktigt sparande. Även vid långsiktigt sparande där kapitalet inte skall äventyras, t.ex. för pensionsåtaganden, är inslag av räntebärande placeringar mycket vanliga. Nackdelen med en räntebärande placering är att den i regel ger en låg värdestegring. Exempel på räntebärande placeringar är sparkonton, privatobligationer och räntefonder.
 

Aktieplaceringar

En aktieplacering är mer lämpad för sparande på lång sikt. Värdet på aktierna kan ju förändras kraftigt under spartiden. Sparar man på längre sikt har man möjlighet att "vänta ut" värdenedgångar som kan inträffa under spartiden och sedan sälja när aktierna åter har ökat i värde. Aktiesparande kan även passa för den som är villig att ta en större risk för att kunna få en högre avkastning. En aktieplacering innebär alltså att placeringen kan minska i värde men också kan öka betydligt mer i värde än vad en räntebärande placering kan. Exempel på aktieplaceringar är enskilda aktier och aktiefonder.
 

Tidshorisont och risk

Det är således spartidens längd och den egna riskbenägenheten som främst bör avgöra vilken sparform man skall välja. Givetvis är man då inte bunden till ett enda alternativ. Det kan tvärtom ofta vara bra att välja en kombination av olika sparformer. Vilken kombination som är mest lämpad varierar givetvis från fall till fall. Det är många gånger bra att diskutera med sin bank för att få råd om lämplig sammansättning.
 

Bankkonto

Konto i bank är den sparform som de flesta kommit i kontakt med. Det är vanligt att placera sitt buffertsparande och sitt kortsiktiga sparande på ett bankkonto. Pengarna är lätt tillgängliga och risken för värdeminskning är i stort sett obefintlig. Väljer man denna sparform bör man uppmärksamma vilken totalavkastning man får och inte enbart stirra sig blind på räntesatsen.

Det konto som har den högsta räntan behöver inte vara det kontot som är lämpligast. På konton med högre räntesatser finns det i regel villkor som begränsar antalet fria uttag. Det innebär att om man gör fler uttag än vad villkoren tillåter, får man i regel betala en uttagsavgift på ca 1-2 procent av det uttagna beloppet. Kontrollera därför alltid uttagsvillkoren för kontot.

Det finns inga fastställda regler för hur räntan ska beräknas. Bankerna använder sig t.ex. av olika metoder för beräkning av räntedagar, valuteringsregler (se Ränteberäkning sparande).
 

Obligationer

När man köpt en obligation, har man i själva verket lånat ut sina pengar till en utgivare (emittent) av en obligation. Utgivare är t.ex. de större bostadsinstituten som i sin tur lånar ut pengarna för bostadsfinansiering. En obligation är alltså ett räntebärande värdepapper, dvs ett skuldebrev. Räntan är som regel fast under obligationens hela löptid. På marknaden erbjuds obligationer med olika löptider.

Räntan på obligationen får man utbetald antingen genom en årlig utbetalning av ränta (kupongränta) eller i sin helhet när obligationen löses in, s.k. nollkupongare. Avkastningen på en nollkupongare är då en garanterad värdetillväxt vid löptidens slut som ligger inbakad i inköpspriset på obligationen.

Räntan på nyutgivna obligationer kan ändras från dag till dag. Räntans storlek är främst beroende av marknadens ränteläge. Ytterst är det emellertid utgivaren av obligationen som bestämmer obligationens räntesats.

En obligation kan man sälja i förtid. Obligationens pris bestäms av vad som händer med räntan på nyutgivna obligationer. Sjunker räntan stiger värdet på din obligation. Höjs räntan sjunker värdet på obligationen. Behåller man sin obligation fram till inlösendagen vet man på förhand hur stor avkastningen kommer att bli. Vid köp och försäljning av obligationer tillkommer i de flesta fall en avgift s.k. courtage.
 

Aktieindexobligationer

Aktieindexobligation är en obligation vars avkastning är knuten till ett (eller flera) aktieindex. Ett aktieindex följer och visar utvecklingen för en enskild aktie eller grupper av aktier, t.ex. läkemedelsaktier. Bankerna ger ut (emitterar) och säljer aktieindexobligationer som oftast har en löptid på två till fem år. Minsta belopp att placera är i regel 5.000 kronor. Kostnaden för att spara i en aktieindexobligation består av en avgift - courtage.

Vid löptidens slut säljer man tillbaka ("löser in") obligationen och får då ut obligationens nominella värde. Man förlorar därför inte några pengar, utöver det man eventuellt "förlorar" p.g.a. inflationen. Har indexet utvecklats positivt under löptiden får man dessutom en avkastning. Hur stor avkastning blir, beror alltså på indexets utveckling. Har indexet utvecklats negativt får man därför ingen avkastning.

Aktieindexobligationen kombinerar obligationens låga risknivå med aktiens möjlighet till god avkastning. Tekniskt består aktieindexobligationen av en obligation, där räntan betalas ut vid förfallotidpunkten (nollkupongare) samt av en eller flera optioner.
 

Fondsparande

Fondsparande innebär att man köper andelar i en fond som i sin tur köper aktier eller räntebärande värdepapper för fondens pengar. Varje fondandel ger ägaren en del i fondens gemensamma tillgångar. Flera fonder äger även utländska värdepapper. Gjorda insättningar och uttag samt antalet andelar kunden äger registreras fortlöpande på kundens fondkonto. Vid fondsparande är sparkapitalet relativt lättillgängligt. Om spararen av någon anledning behöver komma åt sina pengar, är det i de flesta fall möjligt inom någon eller några få dagar.

Fondens avkastning delas ut en gång per år eller återinvesteras och ger då nya fondandelar eller ett ökat andelsvärde. En fördel med fondsparande är dels att det ger en bättre riskspridning än vad som vanligtvis är möjligt vid enskilda värdepappersinnehav, dels en tillgång till professionell förvaltning.

Fondsparande passar även bra för den som vill spara ett regelbundet belopp varje månad.

De flesta fondförvaltare erbjuder ett brett sortiment med olika placeringsinriktningar och risknivåer. En fonds placeringsinriktning och hur fondmedel skall placeras beror av fondbestämmelserna vilka godkänts av Finansinspektionen. Detta framgår även av fondförvaltarens informationsbroschyrer. Av broschyrerna framgår också vilka avgifter och storleken på dessa som fonden tar ut av spararen. De vanligaste avgifterna är förvaltnings-, insättnings- och uttagsavgifter. En lag om fondavgifter för svenska fondbolag trädde i kraft 1 juli 1999. Det innebär att alla som har andelar i fonder i svenska fondbolag har rätt att får veta hur stor avgiften är i kronor. De utländska förvaltarna omfattas inte av denna lagstiftning.

Vanligtvis skiljer man mellan tre olika slag av fonder: räntefonder, aktiefonder och blandfonder.
 

Räntefond

En räntefond placerar pengar i räntebärande värdepapper t.ex. statsskuldväxlar, statsobligationer, bostadsobligationer samt kommun- och företagscertifikat. Man vet aldrig på förhand hur stor avkastningen blir om man sparar i en räntefond. Avkastningens storlek beror främst på den framtida ränteutvecklingen men naturligtvis också på förvaltarens kompetens. Andelens värde i en räntefond ändras genom den ränta som värdepapperna ger och de kursvinster (och förluster) som uppkommer när fondförvaltaren köper och säljer värdepapper. Räntefonder brukar indelas i två kategorier: korta och långa.
 

Kort räntefond

En räntefond med kort löptid - penningmarknadsfond - placerar vanligtvis i värdepapper som är garanterade av staten t.ex. statsskuldväxlar. Den återstående löptiden för värdepapperna är mindre än ett år. En penningmarknadsfond lämpar sig för mer kortsiktiga placeringar eftersom risken för värdeminskning är liten. Orsaken är att fondens värde påverkas relativt lite av ränteförändringar på marknaden. En kort räntefond påminner om ett vanligt sparkonto och lämpar sig för den som inte är särskilt riskbenägen.
 

Lång räntefond

En räntefond med lång löptid - obligationsfond - köper värdepapper med återstående löptider på mer än ett år på obligationsmarknaden. En ränteförändring får därför en större betydelse för värdet på en obligationsfond. Sparar man i en lång räntefond och marknadsräntan är sjunkande så får man en bra avkastning, eftersom de värdepapper som fonden äger därmed stiger i värde. En obligationsfond är mera lämpad för ett mer långsiktigt sparande eftersom den medför att man tar vissa kursrisker.
 

Aktiefond

En aktiefond placerar sina tillgångar i aktier i olika börsnoterade företag. Som sparare kan man aldrig på förhand veta hur stor avkastningen blir om man sparar i en aktiefond. Om de aktier som förvaltarna köpt ökar i värde eller ger utdelning, stiger värdet på fondandelen. Sjunker värdet på aktierna, sjunker givetvis värdet på fondandelen. Aktiefonder har många olika placeringsinriktningar och risknivåer. En fond kan ha valt inriktning på en speciell bransch t.ex. läkemedelsföretag, eller ett geografiskt område, t.ex. Japan eller Sydamerika.

Risker

Aktiefondsparande är förenat med vissa risker och lämpar sig därför för mer långsiktiga placeringar, eftersom man då kan ha tid att vänta ut de börsnedgångar som kan inträffa under spartiden. Ju mer specialinriktad fonden är desto högre risk är förknippad med fonden samtidigt som chansen till högre avkastning ökar.
 

Blandfond

En blandfond är en kombination av en aktiefond och en räntefond. Allteftersom förutsättningarna ändras på marknaden kan förvaltaren styra fördelningen till de marknader där tillväxten bedöms bli bäst. Fondens fördelning mellan räntebärande värdepapper och aktier och dess placeringsinriktning ska klart framgå av den informationsbroschyr som förvaltaren ger ut. I likhet med räntefonder och aktiefonder kan man inte på förhand veta hur stor den framtida avkastningen blir. En placering i en blandfond är ett bra alternativ för den som vill ha högre avkastning än vad obligationer ger men inte vill acceptera riskerna som är förknippade med aktiesparande. Placeringsformen lämpar sig bäst för ett långsiktigt sparande.
 

Hedgefond

En hedgefond har mycket större frihet i sina placeringsmöjligheter än traditionella fonder. Placeringsinriktningen kan vara allt från aktier, valutor och räntebärande papper till olika arbitrage-strategier. Hedgefonder använder sig oftare än vanliga fonder av finansiella instrument såsom derivat med syfte att öka eller minska fondens risk. Belåning är också ett vanligt inslag. Risknivån kan vara allt från väldigt låg till extremt hög. I genomsnitt och sett över en flerårig tidsperiod innebär en placering en medelrisk. Flertalet hedgefonder kräver stora minimiinsättningar av andelsägarna. De svenska storbankerna ligger f.n. i intervallet 50-250 tkr. De flesta hedgefonder är endast öppna för handel vid vissa tidpunkter, vanligtvis den "sista" varje månad.
 

Ideella sparformer

Under senare år har vi på marknaden fått se sparformer med en uttalat etisk/ideell inriktning. I allmänhet avstår dessa fonder/sparare från en viss del av avkastningen som därefter skänks till ett välgörande ändamål, exempelvis forskning eller idrottssatsningar. I regel framgår det redan av namnet på fonden vilken verksamhet som den stödjer ekonomiskt. Vissa fonder har också inskrivit i sina fondbestämmelser att fondens medel inte får placeras i viss typ av verksamhet t.ex. krigsmaterielindustri.
 

Pensionssparande

Gemensamt för allt pensionssparande är att sparandet är bundet tills spararen uppnått 55 års ålder. Därefter är det möjligt att ta ut det sparade kapitalet under en period av minst fem år. Sparandet är avdragsgillt i deklarationen enligt vissa regler och utbetalningarna räknas som skattepliktig inkomst.
 

Individuellt pensionssparande (IPS)

IPS innebär att man öppnar ett särskilt pensionssparkonto hos ett pensionssparinstitut t.ex. en bank. Sedan kan man välja att t.ex. spara på sparkonto i bank, i värdepappersfonder eller i enskilda värdepapper. Värdestegringen på sparandet avgörs av hur skicklig man är med sina placeringar. Denna sparform innebär att man har ett eget ansvar över placeringarna. För mer information se Individuellt pensionssparande (IPS).
 

Försäkringssparande

Väljer man att teckna en traditionell pensionsförsäkring överlåter man åt försäkringsbolaget att placera de sparade pengarna. Man har ingen möjlighet att påverka placeringarna. Förutom en grundpension som varje försäkringstagare är garanterad kan pensionen bli högre genom s.k. återbäring. Den uppstår om bolaget lyckas bra med sina placeringar.
 

Fondförsäkring

För en fondförsäkring (unit-linked) finns det ingen garanterad grundpension. Pensionens storlek beror helt på val av fond. Man måste själv välja vilken fond som pengarna ska placeras i och kan även byta mellan olika fonder under spartiden.
 

Efterlevandeskydd

För såväl traditionell pensionsförsäkring som fondförsäkring gäller att sparandet till den egna pensionen kan kombineras med ett efterlevandeskydd om den försäkrade skulle avlida.

Kapitalförsäkring

För en kapitalförsäkring gäller, till skillnad från pensionsförsäkring, att premien inte är avdragsgill. De belopp som betalas ut är följaktligen inkomstskattefria.

Utförlig information om försäkringssparande, kan man få genom att kontakta Konsumenternas Försäkringsbyrå.
 

Skatteregler

För närvarande beskattas utdelning på aktier, ränteinkomster och reavinsten på aktier med 30 procentenheter. Sedan 1 januari 1997 är sparande i allemansfonder inte längre skattegynnat.
 

Insättningsgarantin

I Sverige har vi ett lagstadgat garantisystem, ett s.k. insättarskydd. Insättningsgarantin omfattar obundet sparande i svenska banker och utländska dotterbanker. Garantin motsvarar 250 000 kronor per kund och bank. Sparande i värdepapper (t.ex. fonder, enskilda aktier, privatobligationer) och pensionssparande, omfattas inte av denna garanti.
 

Investerarskyddet

Sparande i värdepapper (t.ex. fonder, enskilda aktier, privatobligationer, olika typer av derivat) omfattas av ett lagstadgat investerarskydd. Även denna garanti motsvarar 250.000 kronor per kund och institut. Skyddet gäller såväl vid transaktioner som vid förvaring av värdepapper eller medel i depå hos bank eller värdepappersbolag.

Pensionssparande omfattas dock inte av investerarskyddet.

Liksom insättarskyddet täcker investerarskyddet endast den situationen att institutet försätts i konkurs.
 

Amortera på lån

Att amortera på lån kan vara ett bra sätt att spara om man har pengar innestående på banken. Det medför förmodligen en räntevinst eftersom räntan på lån normalt är högre än på ett sparkonto. Man bör dock inte glömma att det alltid är bra att ha en kassareserv på banken för oförutsedda utgifter.

 Källa: Konsumenternas Bank- & Finansbyrå
 

Anpassad sökning